Tydligen kommer det en film/dokumentär om Broder Daniel som har premiär imorn, om jag inte missminner mig. De var typ det enda jag lyssnade på under en lång period i tonåren (haha, va vuxen jag känner mig när jag nämner en tid i mitt liv som tonåren), även en konsert hanns med. Sen så hände väl nåt, de glömdes lite halvt bort. Sen för inte så längesen lyssnade jag igenom deras sista album, och jösses så jäkla bra musik de gjorde. Detta låter väl kanske löjligt, men jag blev så rörd att jag nästan börja grina. Helt sjukt faktiskt. Gud så jag önskar att jag hade kunnat gå på deras avskedskonsert förra året. Det hade varit mäktigt.