Ganska precis hemkommen från en lite kortare morgonpromenad. Precis när jag upptäckte att min mp3 var död och stoppade tillbaks den i fickan så säger en kvinna hej till mig och jag tittar upp. Hon såg snäll ut och frågade om jag ville ha en broschyr som handla om läkemedel och ungdomar som missbrukar läkemedel. Ja tack, säger jag trevligt (kan ju vara intressant och hon verkade så trevlig, ville inte säga nej) och så säger vi tack och adjö. Vilken trevlig tant tänker jag, rullar ihop broschyren och knallar vidare. När jag kommit en bit så surar jag över att mp3n var batterilös och så får jag för mig att titta i papprena jag fick. Upptäcker att det inte bara var ett häfte utan två. Det andra var alltså en broschyr för Jehovas Vittnen. Woho. Hon lurade på mig den. Lurigt, tanten. Lurigt. Men nejtack, jag vill inte ha.

Dessutom plockade jag tre små vitsippor i ett dike. Fint. Kanske man skulle ta sig ut nångång och fota lite.

Tack och adjöken.