Igår eftermiddag styrde mamma och jag stegen (bilen) upp i skogen för lite blåbärsplock. Stövlarna på och händerna insmetade med myggmedel. Sen började vi jakten. Vi hittade ett rätt bra ställe precis i början och tyckte verkligen att vi hade hittat rätt. Men tillslut var alla blåbären plockade och vi gick vidare. Gick och gick och vi plockade lite här och där men ingen sensation till ställe. Tills... vi hittade blåbärsdjungeln. Vi blev helt saliga. Jag har aldrig sett så mycket blåbär på en sån liten yta. Tiden gick och tillslut var vi tvungna att slita oss efter totalt 2 timmar i skogen. Mycket blåbär blev det. Dessvärre tänkte inte jag på att smeta på mig myggmedel på fler ställen än händerna... och nu får jag lida. Har en hel radda bett i svanken, då tröjan inte var tillräckligt lång. Men de värsta är de fem bamsemyggbetten i pannan som kliar och kliar. Vaknade inatt av att jag hörde mitt eget krafsande på betten i pannan. Usch usch. Gick upp och letade fram mirakelmedlet (som jag inte ens vet fungerar) som luktar tuggummi vi köpte i Thailand. Det var inte lätt att somna till den doften. Känns sådär att knalla till jobbet med lilaskiftande fingrar och jättebett i pannan. Men sålänge jag lyckas hålla fingrarna borta från dem borde de snart försvinna. Hoppas. Det bör även tilläggas att jag har träningsvärk i benen och skinkorna. Jösses. Trodde inte blåbärsplockning kunde vara så hårt. Men vi har bokat in en plockning till redan. Sen blir det hejdundrande bakning.