Jag fyller 21 år om exakt 41 dagar. Häromdagen pratade jag med min vän C om det här med åldrar och att fylla år. Hon har nyligen fyllt 21 och jag fyller om, som sagt, 41 dagar.

• När man fyllde 13 så var det stort för då blev man tonåring och man tyckte man var mogen och "vuxen", man gick ju faktiskt på högstadiet. 
• Vid 15 blev man byxmyndig, då kände man sig mogen, för då fick man faktiskt ha sex (sen om man hade det eller inte, sak samma).
• 18-årsdagen, tre mycket viktiga saker: KROGEN, KÖRKORT och MYNDIG, med andra ord, nu var man vuxen.
• 20 år = systemet, nu om nånsin, vuxen på riktigt!

Jaha, nu då? Sen då? Vilken ålder har man att se fram emot nu? 21 år? Det är ju ingen grej, inget som man får göra då. Nu känner jag mig inte ens vuxen längre. Känns lite trist. Känns ungefär som att fylla 17, vilket var värdelöst. För då hade man ett helt år kvar till 18. Men nu har man inte ens ett år kvar till 18, nu har man snarare 44 år kvar till pensionen vid 65. Är det det vi har att se fram emot? 44 år kvar till en spännande födelsedag. Känns inte helt okej.

Födelsedagar att se fram emot?

• 30 år lika med trettioårskris?
• 40-45 år lika med medelålderskris?

Nä, känns inte okej.