Gick en timmas promenad med mor igår. Mitt ute i ingenstans kändes det som, mitt ute i skogen, men ändå så nära här hemma. Jättefint var det, vi stannade och tittade på allt möjligt, var det inte mängderna med blåbärsris så var det granbarr eller knoppar och minikottar, harsyra, giftiga växter, smultron och småblommor och konstigt träd. Kände mig som värsta skogsmullen. Men det blev ändå en hejdundrande promenad i väldans fart. Duktigt. En repris idag med nytt sällskap. Hoppas jag hittar och inte går vilse. Vore förargligt.