Bilden föreställer alltså mjöl. På min alldeles nya bakduk i silikon jag fått av mor.

Dagen idag har spenderats hemma. Kände mig inte alls på topp imorse så hoppade skolan idag.

Började på eftermiddagen att baka bröd. Har provat att göra samma recept tidigare, men då blev de inte ett dugg bra (små runda degklumpar). Men nu ser de mer lovande ut. Så det känns ju bra. Dock är jag inte riktigt vän med ugnen. Den är ojämn och irriterande. Precis som alla andra vitvaror i vårt kök. Han som renoverade köket, och som vi köpte lägenheten av, verkade inte riktigt ha alla chips i påsen... Så att säga.

Medan jag väntade på jäsningen så smetade jag i hårinpackning i håret, drog över en plastpåse och därefter på med en mössa (som förövrigt är ett superbra knep!) och satte mig med datorn vid köksbordet. Som man kanske kan förstå, så ser det ju inte helt normalt ut, att jag sedan hade en knallturkos mössa på mig gjorde ju inte saken bättre. När jag satt där i min självlysande mössa och alla lampor tända tittade jag ut genom fönstret  för ett ögonblick och fick syn på gamlingarnas balkonger mitt emot (bor alltså granne med ett äldreboende). Där stod en tant och råstirrade på mig... och jag skojar inte, hon stirrade verkligen så hennes ögon var på väg ur. Jag kände mig väldigt iakttagen och när hon aldrig ville sluta så försökte jag smyga lite obemärkt ur rummet...

Att bo på tredje våningen hjälper alltså inte alla gånger.. man kanske skulle sluta knalla runt utan kläder och ha konstiga saker på huvudet m.m. Man syns nog bättre än vad jag velat tro.